Svensk Idrottspsykologisk Förening - SIPFs blogg

Jag har sagt det förut men måste säga det igen. Oj, vad fort tiden går. Ett helt år har gått igen. Då är det bara att lägga året som gått bakom sig och reflektera över vad som varit och ta nya tag på det som komma skall. 2010 ligger där som ett oskrivet papper. Det är OS i Vancouver. Kommer team Anette Nordgren att försvara OS-guldet? Kommer Anja Pärson att vara bäst när det gäller? Om två månader vet vi. Det är härligt att vi har många spännande svenska profiler att följa under OS.

För att återknyta till det jag skrivit om tidigare så finns det två saker jag kommer arbeta stenhårt för att Pixbo Wallenstam jobbar med för kommande säsong.

Utvecklingsplaner

Vi kommer att utarbeta en utvecklingsplan för mentalträning när det gäller våra unga lovande talanger. Vi måste hjälpa dem i sin karriärsutveckling från ungdomsspelare till elit. Detta innebär att vi behöver ge dem vägledning och konkreta verktyg för att hantera kraven som ställs på elitnivå både från individerna själva och utifrån. Att individen har ett stort ansvar för att utveckla sin mentala styrka likväl som sin fysiska styrka borde vara helt naturligt. Vi som förening skall ge spelarna goda förutsättningar för detta.

Utbildning av ledarkollektivet

Att klubben har ett samarbete med Johan Örtendahl är extremt värdefullt för oss men det kommer inte räcka med en metalrådgivare. Vi måste utbilda våra tränare på ungdomsnivå hur man hanterar mentala frågeställningar som dyker upp hos spelarna.

I våra utbildningar inom innebandyn ligger fortfarande väldigt lite idrottspsykologi. Hur får vi varje spelare att förstå att den är unik med unika möjligheter att utvecklas? Vi som ledare måste på en praktisknivå utnyttja de verktyg som faktiskt finns tillängliga för att utveckla individen och laget. Vi måste dessutom säkerställa att dessa verktyg föra ut och att de anpassas så att de fungerar att använda i det ibland slitsamma vardagliga arbetet som vårt tränarkollektiv har att hantera.

Med detta så tackar jag för mig och önskar er ett riktigt gott nytt år!

Kristina Landgren Carestam

”En vinnarskalle i klass med Björn Borg – och en träningsvilja som saknar motstycke. Grunden till Anna Nordqvists framgångar stavas mental styrka och stenhårt arbete.” Läs i Aftonbladet den 15/6 2009 då Anna Nordqvist vunnit sin första major i golf.

I måndags kväll hade jag behövt ha ett besök av Anna Nordqvist. Jag hjälper till att träna föreningens div 1 lag. Vi var 4 av 13 tillgängliga spelare på träningen. Laget är ett farmarlag till vårat elitserielag där vi utvecklar unga talanger. Vad är det som gör att när det står fysträning på schemat i samband med jullov att så många helt plötsligt inte kan närvara på träningen. Svininfluensan? Knappast troligt!  Svaret måste ju vara mental svaghet för att göra saker som upplevs jobbiga och tråkiga. Hur får man spelarna att älska all träning eller i alla fall få dem att inse att Anna Nordqvist har stått där timme ut timme in och tränat. Den mentala styrkan när det gäller att gå till den lite roligare innebandyträningen finns där. Imorgon har vi träningsmatch och vips så kan alla vara med.

Jag undrar ibland om vi som tränare för lagidrottare skämmer bort våra spelare för mycket. Utan ha belägg för detta så säger en känsla att individuella idrottare har större egenansvar för sin träningen, en större medvetenhet. Tänk om det faktiskt är så att vi tränare är medvetna om varför vi gör olika saker men att vi glömmer att berätta det för våra spelare. Spelarna bara gör utan att veta varför. En skrämmande tanke. Hursomhelst så hade jag behövt dig Anna som förklarade för mina spelare att det inte finns någon genväg till framgång. Bara hårt arbete. Hårt arbete men med glädje för vi som var på träningen hade faktiskt kul.

Kristina

Vad tiden går fort. Sedan jag skrev sist har vi hunnit bli världsmästare i innebandy och julen har dundrat in över oss med full kraft. Det har varit en hektiskt tid fram till jul med många måsten och en del dåligt samvete att inte hinna med. Men det är ju som min pappa ofta påminner mig; ”-Du har precis lika mycket tid som alla andra människor, det handlar bara om hur du prioriterar Kristina! ”.  Säga vad man vill, men det finns en poäng med vad han säger.

Innebandy är en stor passion för mig då jag lever med det nästan 24 timmar om dygnet och jag älskar det. Under hösten har min förening gjort en stor generationsväxling på våra elitlag på herr och damsidan. Vi är inte unika med detta, men vi har lyft väldigt många unga spelare. Svårigheten med en generationsväxling är hur vi tar hand om våra unga spelare, hur vi hjälper och stöttar dem då motgången kommer. Motgång är härdande tycker en del men hur lär vi våra spelare att hantera situationen då det inte längre går lika bra som tidigare. Man är inte stjärnan i laget längre, man kanske får sitta på bänken, vetenskapen att man måste prestera och verkligen bevisa sina kvaliteter när tränaren ger en chansen. Kraven som unga spelare sätter på sig själva är enorma. Kraven att ständigt prestera på topp där inga misstag får göras annars är man snudd på värdelös. Jag har som tränare under många år sett detta hos många unga men det är först nu jag har reflekterat över min roll i deras prestationssökande.

Som sportsligt ansvarig för våra elitlag har vi som föreningsmål att vara bland de bästa i Sverige. Vad är då mitt ansvar och vad gör jag för att hjälpa spelaren att få ut optimalt av sin prestation? Vi har säkerställt bra organisation runt laget i form av tränare, ass tränare, fystränare och sjukgymnast, dvs en modell som liknar organisationen för många andra lag. Men var finns organisationen för den mentala biten?

Varför har det då dröjt till 2009 då jag insett att vi måste lägga till mentalträning i utvecklingsplaneringen för våra unga lovande spelare där mental rådgivning är en naturlig del i deras tränande. Enklast vore nog att säga att vi saknar resurser men det är inte hela sanningen. Kanske ligger en del av förklaringen i att mental rådgivning fortfarande uppfattas av det stora flertalet som något flummigt, som bara behövs vid extrema situationer. Det är dags att riva ner denna föreställning.

Jag vill att mental rådgivning skall ses som en del i träningen med målet att skapa ett starkare lag med kompletta spelare.  Jag tycker det är märkligt att många föreningar som dessutom har mer resurser i form av pengar inte satsar på mental rådgivning till sina spelare.

Har vi elitsatsande föreningar verkligen råd att inte titta helheten på vår strävan mot framgång.

När min son William föddes fick han nr 99 på BB. Jag läste idag att Gretzky skall lägga av med ishockey för gott, i allefall i ett och halvt år tills sonen började college. Ingen innebandy i ett och ett halvt år, det hade jag aldrig klarat av. Det är nog många av oss som inte skulle klara av det.

En riktigt God jul och God Fortsättning!

Kristina

Parallellt med Handbolls VM, går nu ett hemma-VM i innebandy i Västerås. Tyvärr känns det som att för få vet om det. Lite synd då innebandy är Sveriges näst största bollidrott. Jag önskar landslaget skulle kunna få den uppmärksamhet som de verkligen förtjänar. Många vill tyvärr ha det till att det är ju ingen spänning, Sverige skall ta hem guldet med enkelhet och allt annat är ett fiasko… Men det alla läktarexperter då glömmer är att allt kan hända under en vecka där det är en enorm press på spelarna. Det krävs stor mentalstyrka hos tjejerna i landslaget att inte gå händelserna i förväg, och tankemässigt redan vara klara för final. Som lag måste fokus ligga på en match i taget, en period, byte för byte.  Hur förbereder man sig på detta? Det hittills svåraste under min ledarkarriär har varit när man skall förvara något. Förlorarna vet vad de måste förbättra. Vinnarna måste hela tiden se till att höja nivån ytterligare för att inte bli mätta på framgång. Viljan att vinna ytterligare en gång måste vara starkare än rädslan att förlora.  Med facit i hand har jag och mina spelare både vunnit guld igen och förlorat ett guld. Fiasko tyckte en del. Själv har jag rannsakat mig hundar gånger och kommit fram till att på den nivån är det hårfina marginaler mellan succé och fiasko. Det krävs att allt klaffar perfekt den viktiga dagen. Spelarna måste leverera genom att prestera maximalt och spela på topp.  Den dagen för snart 5 år sedan klaffade det inte, vi levererade inte vilket innebär att jag idag har 2 VM-guld och ett VM-brons. Tro mig det svider fortfarande. Jag kommer med spänning följa det båda landslagen och hoppas att de klarar av att leverera när det verkligen gäller.

Kristina

Som sportsligt ansvarig i Pixbo Wallenstam kan jag konstatera att efter knappt halva säsongen följer vi planen på herr och damsidan lite starkare på herrsidan lite svagare på damsidan men okej utifrån ett tydligt generationsskifte.
Några månader återstår tills att slutspelet börjar och då lagen skall prestera optimalt. Bakom kulisserna är arbetet redan igång inför nästa säsong, Vilka spelare kommer finns kvar? Vilka vill vi ha kvar? Vad behöver vi förstärka med? Det är just frågan vad som behöver komma in i trupperna som är så komplex. På pappret, när man rankar spelare, tittar på statistik och bedömer innebandy kunskaper är inga problem, vi hittar många tänkbara alternativ.  Ganska så ofta så spelar andra faktorer in än de rent innebandytaktiska/tekniska kunskaperna in för att en spelare skall prestera optimalt. Det är människor vi har att göra med och människor som i nya miljöer skall leverera för föreningen. Kan vi titta på fler faktorer än de rent innebandymässiga och vad är det egentligen som vi rankar högst? Vad söker föreningen för spelare? Stämmer detta överens med tränarens filosofi? Får vi ihop laget med dessa spelare? Vi borde nog titta mer på de egenskaperna individen besitter än bara stirra oss blinda på de rent sportsliga prestationerna. Viljan att utveckla hela spelaren måste vara en central roll hos oss som ledare och förening.

”Framgångsrika människor gör vad andra inte vill göra. Så enkelt är det.
Herb Brooks tränare för OS-guld laget i Lake Placid 1980


Leverera tillsammans gjorde sannerligen spelarna bakom” Miracle on Ice”

USA kom till Lake Placid med ett gäng collegespelare och vann OS-guld i ishockey. Hur var det möjligt att ett gäng skolpojkar kunde vinna över proffspelare från forna Sovjet?

Tränaren Herb Brooks tillsammans med psykologer från University of Minnesota arbetade fram ett frågeformulär samt testprogram som spelarna fick gå igenom som ett led i urvalsprocessen till landslaget. Lägg till att Brooks intervjuade ett stort antal personer om spelarna för att få ut så mycket information runtom spelaren som möjligt. Detta speglar det helhetsperspektivet, som vi idag börjat prata om inom tränarkåren.

Följande kriterier letade Herb hos sina tänkta spelare:
1.    De skall fungera väl i grupp
2.    Ha ett starkt ego utan att för den skull vara själviska
3.    Vara målinriktade och ha förmågan att kunna koncentrera sig på uppgiften
4.    Ha ledaregenskaper
5.    Vara omtänksam gentemot lagkamrater.
6.    Ha öppet sinnelag
7.    Vara kreativa
8.    Ha en extrem vilja att lyckas
9.    Vara ansvarsfulla

Källa: Teamwork, Ulf Nilsson, 1993, Sportförlaget.

Herb blev hårt kritiserad då man tyckte att det var för hårda och tuffa kriterier. Ingen hade tidigare granskat helheten som människa.
Med bakgrund till detta så blir mitt jobb komplext. Har vi råd att bara stirra oss blinda på de rent sportsliga egenskaperna när vi värvar spelare? Nej, inte om man vill vinna.
Utmaningen och tjusningen i mitt jobb är att hitta spelare som har möjlighet att passa in i Pixbo Wallenstam samt få dem att utvecklas som människor och leverera för att vinna.


Kristina Landgren Carestam